Dramatiska kustlandskap i Cornwall
Vad pirrigt det var att efter lång paus packa inför en fotoresa. Att resa överhuvudtaget känns ännu väldigt ovant, så visst spökade tanken på att det skulle vara enklare att bara stanna hemma och fota i närområdet. På udden som sträcker sig ut sydväst i Östersjön, istället för på den brittiska udden som på motsvarande sätt sträcker ut sig i Atlanten. Men i början av november 2022 bar det av till Cornwall för fotoresa med Patrik Larsson i svenska Zoom Fotoresors regi.
Det var åtta svenska fotografer och jag som mötte Patrik och representanten för Zoom Fotoresor Magnus på Heathrow i London inför avfärd mot staden Penzance. Där, bara 20 minuters bilfärd från Englands sydspets Lands End, skulle vi bo under de kommande fem dagarna. Efter att vi åkt ca fem timmar genom ett böjande grönt landskap, snabblunchat och haft ”fotosession” genom bilfönstret då Stonehenge susade förbi var vi framme vid Lugger Inn. Vi installerade oss i det enkla hotellet helt bredvid stranden och samlades för veckans första middag i hotellets restaurang. Efter middagen visade Patrik bilder från området och gick med hjälp av en karta igenom alla ställen vi kunde besöka under de kommande dagarna. Beslutet om vart vi skulle åka skulle han ta enligt väder, vind och tidvattnet så bara följande dags program var än så länge klart.
Nästa morgon bar det av mot St Michael’s Mount lite efter klockan sex. Storasyster Mont-Saint-Michel finns på andra sidan kanalen i Bretagne. Båda präglas av att vägen ut till ön med ett slott är synlig enbart vid lågvatten. Kullerstensläggningen som dyker upp ur havet drar till sig turister, och fotografer, som på ett eller annat sätt får samsas om härligheten.
Tillbaka på hotellet åt vi ett bastant engelskt morgonmål och startade sedan mot Land’s End. Häftiga klippor och stup, samt de ständigt inrullande vågorna från Atlanten var på menyn. Med strålande sol var vädret inte riktigt det vi väntat, eller hoppats på. Men det var bara att ”gilla läget”, som de säger där på andra sidan Östersjön. Jag plockade fram gråfiltren jag skaffat för länge sedan och aldrig riktigt kommit mig för att använda. Det blev en del försök med längre slutartider, som också är rätt nytt för mig. Och som om det inte hade varit tillräckligt med nya komponenter i en obekant miljö, krävde de storslagna vyerna vidvinkelobjektiv, som jag inte heller använt så ofta. Kanske inte så underligt att jag var rätt trött på kvällen efter en dag full av nya intryck och massa frisk luft.
I framkallningsskedet testade jag mig också fram på obekant område. För ett bra tag sedan deltog jag i Patriks workshop i svartvit fotografering och tyckte det var ganska befriande att kunna justera kontrasten i bilderna utan att tänka på färgerna. Uttrycket blir också väldigt annorlunda än det lugna och harmoniska jag jobbat med under de senaste åren. Framför allt då motivet är klippor och häftiga moln. Men visst kan konvertering till svartvitt också lugna ner fotografier då man kan bli av med färgfläckar som sticker ut.
Dagen avslutades på Godrevy strand, 45 minuters körning nordost om Land’s End. Där fick vi för första gången erfara hur fort stranden förändras då tidvattnet kommer in. Med en skillnad på ca 5 meter går det fort. Det gäller att vara påpasslig så att man inte fastnar i någon vik då vattnet stiger. Det gäller också att vara snabb med att fotografera till exempel blåmusslorna innan de igen är täckta av vatten. Hur snabb man än är, blir man nästan säkert våt, stövlar eller vattentäta kängor till trots. Det är en lite barnslig glädje i att stå till knäna i vatten och känna sanden röra på sig under en, och stativet. Glädjen späddes på av de otroligt nyfikna sälarna som lekte i vågorna bara ett tiotal meter från stranden och hade oss under ständig uppsikt.
Följande morgon var det igen avfärd lite efter sex, den här gången mot den lilla fiskebyn Mousehole. Här var det mindre dramatik. Jag tog mig ner till stranden innanför hamnmuren och njöt av lugnet i det lätta duggregnet. Några små båtar fanns ännu kvar i hamnbassängen, men vi fick höra att de skulle tas upp inför vintern i slutet av veckan så att inte vinterstormarna skulle förstöra dem. De färggranna kajakerna och de vajande lanternorna var de enda färgklickarna i allt det gråa. Julbelysningen som i år igen skulle pryda hela byn och hamnbassängen var inte ännu tänd.
Vi återvände ännu två kvällar till fina Godrevy, samt till St Michael’s Mount och Mousehole på vår fjärde och sista fotodag. Det kändes bra att få nya möjligheter att bekanta sig med Godrevy, då de första gångerna var rätt omtumlande och lugnet att hitta motiv och fotografera inte riktigt infunnit sig. Jag tyckte framför allt om de sista ljusa stunderna på Godrevy efter att solen gått ner, och innan fullmånen kommit upp. Belysningen var nästan magisk och lite mystisk. Jag förstår väldigt väl att konstnärer har sökt sig hit i alla tider. Belysningen och landskapet är makalöst. Lite av misstag upptäckte jag efter att jag kommit hem, att Helén Schjerfbeck besökt Cornwall. Hon bodde på udden mittemot Godrevy i St Ives i slutet av 1880-talet och målade här den första versionen av Konvalescenten.
Vi fick välkommen sovmorgon dag tre då vi åkte iväg först efter morgonmålet. Det första tilltänkta stoppet på utflykten norrut kom vi inte fram till. Häckarna längs den smala vägen som ledde till stranden Port Nanven hade vuxit till sig så att bilarna inte rymdes emellan. Det blev istället ett besök till Botallack Mines, en gammal tenngruva med byggnadskonstruktioner i branterna ner mot havet. Själv var jag inte upplagd för att ta mig ned längs de smala stigarna utan sökte mig till murarna runt betesmarker högre upp. Trevliga att utforska även de.
På vägen norrut stannade vi också vid Bedruthan Steps klippbrant och Crackington Haven, där stenformationer ”plöjer sig” upp genom sandstranden som blir synlig vid lågvatten. Högre upp är stranden fulla av runda stenar, gråa med fina vita slingor, eller brunrostiga. Kvällen avslutades vid häftiga Sandymount beach. Här fanns stenformationer av alla de slag och färger samt ett litet vattenfall. Om man inte blivit våt om fötterna under de tidigare dagarna så var det dags nu. Tidvattnet steg i stora, och lite oregelbundna pulser. De väldiga vågorna och vinden fyllde också luften med stänk och små saltkorn. Inte fotografens bästa vänner direkt, så det återkommande tipset vara att hålla en liten handduk framför objektivet så länge man väntade på den lämpliga vågen och att putsa linsen med jämna mellanrum, helst med sött vatten för att få bukt på saltet. Jag följde rådet mer eller mindre lydigt så jag får nu istället sitta och dutta bort prickar från bilderna på datorn. Lightrooms ”visa fläckar” i kloningsverktyget är inte till mycket hjälp då den inte får syn på alla saltringar.
Trötta men lyckliga tog vi oss tillbaka till bilarna för två timmars bilfärd tillbaka. En av fotograferna hade för vana att nynna i bilen och ikväll hade han fastnat för Finlandia för han tyckte så mycket om Sibelius. Fin upplevelse även det.
Väl tillbaka på Logger Inn gällde det att innan middagen ladda upp alla bilder på datorn och hitta två bilder inför kvällens bildvisning. Kanske bra att det var lite dåligt med varmvatten i duschen, så tog i alla fall inte det jättelång tid. Och lyckligtvis fungerade tekniken så jag hann göra de helt nödvändiga justeringarna innan jag skickade urvalet ur dagens skörd till Patrik. Det var väldigt spännande att se hur olika bilder alla tagit fast vi varit på samma ställen. Att se duktiga fotografers bilder och höra bildkritik på det konstruktiva sätt som Patrik gör det är alltid väldigt lärorikt.
Dagarna var långa och fulla av intryck. Jag får erkänna att det inte var helt lätt att vara målmedveten i fotograferandet då stället var nytt och jag inte var van med utrustningen eller tekniken jag nu äntligen använde. Men å andra sidan lärde jag mig många nya saker och fick värdefulla tips som jag säkert har glädje av i kommande projekt.
Veckan fylldes också av skratt och trevliga pratstunder. Alla var på gott humör och nöjda med den lyckade resan. Att vi fick lära oss nytt av varandra. Att vi fick vara i fotobubblan och inte behöva fundera på den galna omvärlden för en stund. Att vi fick promenera runt i fantastisk natur och njuta av frisk havsluft från morgon till kväll. Jag är tacksam för att jag hade möjlighet att delta i en sådan lyxsemester.
Den ursprungliga texten är gjord för BioFoto Finland r.f. årsbok 2023
