Längs Hangös stränder
Våren 2018 var det dags för mig att bestämma tema för slutarbete i mina studier för specialyrkesexamen med naturfotografering som kompetensområde vid Axxell, även kallad Nafo. Jag hade tänkt göra min portfölj om något som skulle vara nytt för mig. Jag lekte bland annat med tanken att bygga på min dykerfarenhet och rikta in mig på undervattensfotografering. Men min tid och energi räckte inte riktigt till. Så jag fortsatte med det jag alltid gjort, fotografera längs Hangös stränder. Och bra var nog det. Dels lärde jag känna mina favoritplatser bättre, dels tog jag mig till ställen på udden jag inte besökt så ofta förut. Men framför allt inser jag nu så här efteråt att det där med att sakta farten i en bekant miljö var just det jag i den stunden mest av allt behövde.
Lugnet jag sökte infann sig också som en stillsam och lågmäld stämning i mina fotografier. Det blev fotografier med en enkel och avskalad komposition. Jag fastnade för fotografier med stora tomma ytor. Men jag ville också få med någon liten detalj. Ett harspår, en vattendroppe eller en liten grästuva till exempel.
Fotografiet av svanvingen var ett av de första som platsade med i serien. Jag fascinerades av den vackra fjäderdräkten samtidigt som jag förstås var ledsen över att ungfågeln inte klarat den hårda vintern. Fotografiet tillsammans med fotografiet på den frostiga vassen och nyisen och fotografiet av holmarna insvepta i vårdimma blev utgångspunkten till seriens färgskala. Det blev övergångar från ljusbruna nyanser till ett svagt skimmer i blått och ljusrött och vidare till gråvita fotografier för att i slutet återgå till lite brunare toner, om än i en mörkare och djupare nyans än tidigare i serien.
De tre första fotografierna visade också vägen vad beträffar val av perspektiv. Jag ville åstadkomma en viss dynamik i serien av lugna fotografier genom att skapa övergångar mellan närbilder och stora landskapsfotografier.
Sjöfåglarna hade en självskriven plats i serien. Merparten av mina fotografier på sjöfåglar är tagna längst ut på Parkberget, en överraskande stor och mångsidig udde som sticker ut mellan Casinoparken och Plagen, stranden med karusellen. Jag har aldrig använt mig av gömslen i mitt eget fotograferande. Min ursäkt till att jag inte ens testat på det har varit att jag tycker att det är rättvist att jag är fullt synlig för fåglar och djur. Och så är det ju väldigt skönt att sitta på klipporna under bar himmel en stilla morgon då solen går upp. Min utrustning har heller inte riktigt räckt till för dokumentära närbilder av fåglar i flykt eller på böljan den blå. Och egentligen tycker jag rätt bra om att presentera fåglarna i sin egen miljö, med lite mera landskapsfotografiuttryck. Fotografiet av den ensamma gudingen är ett exempel på detta. Kompositionen resulterar också i en lite vemodig stämning, vilket jag tycker lämpar sig bra då ejderstammen har det otroligt tufft.
I valet av motiv i övrigt var min tanke att presentera det som karakteriserar stränderna på Hangö udd. Graniten, sandstranden och strandrågen är förstås med. Jag ville visa upp hur fint Hangö är utanför högsäsongen så fotografier tagna på hösten, vintern och våren skulle vara med. Men tidpunkten för fotografiet är nödvändigtvis inte den som man vid första anblicken tror; det kan snöa i april och vara sommarkvällsblankt över fjärden sent i november.
Vid sidan om arbetet med fotografierna, jobbade jag med bildtexter där jag ville presentera huvudmotivet och därmed ge åskådaren lite mera information om växt- och fågelriket på Hangö udd. Jag ville också föra fram hur vår närmiljö mår, och därmed förhoppningsvis väcka åskådaren till tanke, och handling.
Portföljen blev färdig och jag fick min examen i februari 2019, men utställningen blev av först tre år senare. Hösten 2021 hade jag möjlighet att jobba vidare på förberedelserna tillsammans med fotograf Patrik Larsson.
Till en början jobbade vi med ordningen av fotografierna, med att passa in några nya fotografier i helheten och med bildredigering av grupperna på två eller tre fotografier så att de skulle sitta ihop så bra som möjligt. Sedan gick en hel del tid till att fundera hur jag skall kunna fylla det tilltänkta utställningsutrymmet i Hangö stadshus galleri. Jag ritade upp bottenplanen jag fått på paketpapper, la ut miniatyrer av fotografierna och mätte upp huruvida de, i den tilltänkta storleken skulle rymmas på de olika väggarna. Det blev ett antal förändringar och paketpappersarket är fullt med streck och beräkningar som nog ingen annan än jag kan tyda. Men förarbetet gjorde det väldigt mycket enklare att hänga fotografierna sen då det var dags.
Det var också mycket annat som skulle på plats. Det där med val av ramar till exempel. Jag hade i ett tidigt skede fastnat för posterramar dvs. lister i övre och nedre kanten av fotografiet, men färgen var jag inte säker på. Mörka ramar skulle ge mer karaktär, men de skulle kanske ta för mycket uppmärksamhet från de rätt försiktiga fotografierna. Så det fick bli ljust trä. De ramar jag tänkt mig kommer i standardmått, så det gällde också att justera fotografierna och utskrifterna efter dessa. Det där med prissättningen var sedan ett helt eget kapitel. Det var hyfsat lätt att räkna ihop materialkostnaderna, men att uppskatta vad själva fotografiet var värt var svårt. Jag var också osäker på huruvida jag på något sätt borde beakta att jag tänkt donera intäkterna från utställningen till nytta för Östersjön; kanske någon skulle vara beredd att betala lite mer på grund av det.
På grund av pandemin var det också osäkert in i det sista huruvida utställningen överhuvudtaget skulle bli av. Jag är glad att Eku Lähteenmäki hade möjlighet att göra en 360 dokumentering av utställningen så att de som inte hade möjlighet att komma till ett stormigt och vått vinter-Hangö kunde se den online. Länken till 360:an finns här. Det är också roligt att utställningen fått turnera vidare till Hangö bibliotek i februari 2022, det nya galleriet Kulturvärk nära Östra hamnen i Hangö i juli 2022 och till Luckan Helsingfors i maj 2023.
Jag är glad att jag äntligen hade tid för denna medryckande och lärorika process. Det känns skönt att ha kunnat slutföra det arbetet jag inledde under Nafo utbildningen för att sedan ge utrymme för nya idéer och projekt.
Den ursprungliga texten är gjord för BioFoto Finland r.f. årsbok 2022
