Jurmo och Utö

Under åren har vi besökt Jurmo och Utö under semesterseglatserna. Vi har utforskat Jurmos ljunghedar och steniga landskap, som skvallrar om att ön är del av Salpausselkä. Vi har fascinerats av alla stenar, valt bland de allra finaste och haft svårt att låta bli att sätta någon liten i fickan som minne. Vi har besökt det fina lilla kapellet och tänkt på alla dem som bott här långt ute till havs. Vi har haft lyxen att köpa nyfångad flundra i hamnen och avnjutit en just så god och enkel sommarmiddag i sittbrunnen, som det bara kan bli. På Utö har vi fått guidning i fyren, som för mig känns lite ”egen” då den är målad i vitt och rött enligt flaggspelets H, och fått höra om de dramatiska förlisningarna i de steniga vattnena söder om ön. Vi har promenerat längs de små förtjusande byvägarna, besökt kaffet och nyfiket tittat på de piggt röda lotsbåtarna.
   Sommaren 2021 var vi också på väg till Jurmo. Redan före två tiden var det fullt i hamnen, så det blev att svänga om och söka andra alternativ. Och egentligen var det bra. Det var värmebölja och otroligt mycket människor hade tagit sig ut till ön med förbindelsebåten, så den rätta stämningen för att utforska den mytomspunna ön skulle nog inte ha infunnit sig. Redan då bestämde vi oss för att återvända utanför högsäsongen.
   I november 2021 åkte vi så ut från Pernäs med förbindelsebåten Baldur. Vi kom till Utö just då fullmånen gick upp. Det blev en fantastiskt vacker natt, stjärnklar och tyst. Regnfronten kom in först på morgonen och skapade ett skådespel av molnformationer och färger. Efter att ha utforskat Utö åkte vi vidare till Jurmo där vi promenerade till östra delarna av ön. Trollskogen var en väldigt trevlig ny bekantskap. Till natten klarnade det igen upp. Och blev kallare. Nysnön hade kommit till skärgården följande morgon.